Katastrofberedskapen satt på prov

Strax efter halv ett kommer första samtalet till ledningssjuksköterskan på akutmottagningen: en buss har kolliderat med en lastbil och fattat eld. Flera svårt skadade är att vänta till sjukhuset.

Larmkedjan dras snabbt igång, och ganska snart står det klart att påverkan kommer att bli stor på akutsjukhuset. Den högsta beredskapsnivån, katastrofläge, behöver aktiveras för att frigöra alla tillgängliga resurser – allt från personal till intensivvårdsplatser och operationssalar.

Efter omkring en halvtimme får övningsdeltagarna beskedet om den verkliga utmaningen: en hel buss full med skadade väntas anlända till sjukhuset inom kort. Dessutom finns uppgifter om farligt gods i lastbilen, och de skadade kan ha utsatts för strålning.

Tas om hand i prioriteringsordning

En första bedömning av de skadades tillstånd görs i ambulanshallen, varefter busspassagerarna tas om hand i prioriteringsordning. Samtidigt börjar oroliga närstående anlända. Skadade och anhöriga spelas av elever från Komvux och Rodengymnasiet samt sjukhusets Röda kors-värdar.

Febril aktivitet råder på akutmottagningen. Också röntgenkliniken är engagerad, då många skador kräver röntgen för att kunna bedömas.

– Scenariot, med ett stort antal skadade som plötsligt behöver tas om hand, är valt för att vi vill se hur våra patientflöden fungerar, hur vi organiserar oss och hur våra stödjande dokument hjälper oss i praktiken. En sådan här händelse skulle skapa ett stort tryck på hela akutsjukhuset, och med den här övningen ville vi komma så nära verkligheten som möjligt, säger Marianne Eriksson, beredskapssamordnare på Norrtälje sjukhus.

Sjukhusets lokala särskilda sjukvårdsledning är aktiverad. På plats på akutmottagningen för att leda arbetet där finns den lokala katastrofledaren och ledningssjuksköterskan.

Också sjukhusmottagningen, som normalt bedriver planerad, icke-akut vård, engageras och blir uppsamlingsplats för de lindrigt skadade samt Närakut. Några trappor upp i gamla sjukhuset tar PKL, den psykologiska katastrofledningsgruppen, hand om anhöriga. Här finns också sjukhusprästen på plats för att ge stöd.

– Det är oerhört värdefullt att öva på det här sättet. Både styrkor och svagheter blir tydliga, och under övning gör det ju inget att det blir fel – då har vi chansen att rätta till det så att vi klarar det ännu bättre när det händer på riktigt. Dessutom är det roligt att öva, säger Marianne Eriksson.

När övningen avslutats samlas alla för en kort genomgång.

– Alla deltagare har gjort ett storartat jobb och jag är så tacksam för de idéer och åsikter som kommit fram. Det hjälper oss mycket i det ständiga arbetet med att förbättra sjukhusets beredskap så att vi är så bra rustade som det bara är möjligt inför framtida händelser som kräver våra insatser, säger Marianne Eriksson.