"Vårt kök är som ett forskningslabb"

Ni har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Du kallas till exempel för måltidsinspiratör i tidningen "Den goda måltiden". Det måste kännas fint?

– Det är förstås jätteroligt. Men en sak jag har förstått: det händer inte något kul om man inte själv får det att hända.

Vad är det ni får frågor om?

– Bland annat är det hur vi gör för att minska miljöpåverkan. Vi var tvungna att tänka om när vi fick uppdraget att sänka koldioxidekvivalenten, men vi bestämde oss för att klimatsmart inte behöver betyda att smaken blir sämre.

Det har varit en hel del experimenterande och det har blivit riktigt bra. Vi blandar in baljväxter i maten, i stället för kött. Nu kör vi mycket lupinböna. Den innehåller lika mycket protein som kött. Linser är annars jättebra, men de är inte fullt lika proteinrika.

Varför lyckas ni så bra?

– Det är förstås en fördel att vi är ett litet och lokalt kök, och att vi snabbt kan påverka vårt arbetssätt och vår meny. Jag har också helt fantastiska medarbetare, utan dem skulle det inte gå. De får komma med egna idéer och testa sig fram. Det är lite som ett forskningslabb här i köket.

Vi har till exempel en kock med italienskt ursprung, och nu har vi beställt olika sorters mjöl till pizza på hans inrådan. Det ska vara kul på jobbet!

Du har jobbat med köket i Tiohundra i tretton år, vad är det som driver dig?

– Det är en drivkraft för mig att hela tiden kunna bli bättre. Häromveckan var det städningen i köket. Jag ritade upp tre rutor på golvet och testade olika sätt att använda rengöringsmedlet för att se vilket som var bäst.

Den här veckan testar jag hur vi kan få potatisen att bli helt perfekt.